Något som skrämmer mig är sådant som är väldigt självklart för andra. Det är något som säkert hör till rutin och mönster, sådant som vi kanske inte ens reflekterar över. Men för mig är det något som får mig att må dåligt. Jag avskyr stängda dörrar.

Jag gissar på att det har med att göra hur det sett ut hemma hos oss som små. Är vi vana att stänga dörrar efter oss så är vi, men jag är uppväxt med dörrar som står på vid gavel. Så när någon får för sig att stänga dörren när jag sover eller liknande så kryper obehaget av instängdhet på mig.

Varför ska vi stänga en dörr? Är det för att låta allt vi har hos oss att stanna kvar? Eller är det för att stänga ute allt som finns utanför?

För mig är en dörr en begränsning, för mig är en dörr en distansering. Nu börjar jag helt plötsligt tänka på IKEA:s reklam som gick nyligen på tv, där de pockar bort ytterdörren och grannarna börjar socialisera sig med varandra. Underbart!

Nu förstår jag ju att dörrar även kanske finns för att hålla borta oärliga människor och även för att ge oss introverta en lugn stund i vår ensamhet. Dock upplever jag att stängda dörrar påverkar oss mer negativt än positivt. Mitt budskap idag är att du ska plocka bort begränsningarna i livet genom att börja med att öppna en dörr.

Missa inte möjligheterna som ges! Njut nu av helgen!